20 år som blodgivare 

Det började som en tanke som växte fram, att om jag någon gång behöver blod skulle jag vara tacksam om någon varit blodgivare. Dagen jag fyllde arton kunde jag inte lämna blod, för det var stängt den dagen. Men första dagen efteråt så stegade jag in och fyllde i den första hälsoblanketten. Visst har det hänt en del, och jag minns några saker.

  •  
  • 1998, om jag inte haft tillgång till världens bästa handkirurger hade jag fortfarande varit halvförlamad i min vänstra hand. Tack och lov så kunde de göra nervtransplantation från benet och sätta in i armen. Tänk vad häftigt det är med organdonation.
  • Blodiga ryggsäcken i Nordstan. När jag går mitt i Nordstan tar jag av mig ryggsäcken som är helt nedsmetad med blod. Det visar sig att armbandaget lossnat och jag springer tillbaka mot Droppen med blodet droppandes…
  • Give Aways. Alla roliga saker man får som gåva. Droppen i Nordstan hade de bästa T-shirts när jag bodde där. Om man inte skänker pengarna vidare.
  • SMS. Jag har alltid önskat SMS-notis om när mitt blod används. Det är på gång i Uppsala nu.
  • Ärtan, en gång blev det lite felstick med nålen så det bildades en uppsvullnad på armen stor som en ärta. Den försvann naturligt lite senare, men det såg konstigt ut.
  • Nationellt register. Fortfarande finns det inget nationellt register över blodgivare. Kanske skulle det minska bristen på blodgivare under sommaren, eller kunna användas vid katastrofer. Men framförallt folk som byter ort under ett halvår eller ett par år kan börja ge blod direkt.
  • Plasma. Under flera år var jag plasmagivare varannan vecka. Men så en dag behövdes det inte eftersom de kan framställa det på andra sätt nuförtiden.


Efter tjugo års tjänst. En guldnål!

Jag donerar alla mina organ och vävnader till vilket ändamål som helst efter min död.

Nedräkningen har börjat- sista april i Uppsala

När jag var liten och bodde i Umeå var Valborg något man firade med majbrasa, körsång och att kasta de Sosta snöbollarna. Men här i Uppsala är det andra traditioner som gäller. Och det heter sista april. 

  
Nedräkningen har börjat på Carolinas fasad. Min ”svåger” är nu student och ska fira här i Uppsala. Efter att vi berättat om alla ritualer så var han bara ännu mer förvirrad. Mösspåtagning, forsränning, champagnefrukost, engelska parken ja allt det som hör till. Ett kaos, organiserat sådant. Men kaos. 

Origami – den japanska konsten att vika papper

Min fru hade ordnat ett besök på Hasseöudden Yasuragi nu i helgen. Jag köpte en liten bok med små tunna mönstrade papper.   
Mitt i allt det lugna nedvarvandet satt jag där med utsikt över skogen och vek oregami. Hur sjutton kommer man på hur man ska göra? Viker man först, och ser vad det kan bli? Eller bestämmer nån att de ska vika en räv?

Jag lade upp fotot på Instagram och taggade med #origami. Genast rasade det in likes från folk sol har detta som sin passion. Fascinerande. Vilka skapelser de kan göra.