Jag är uppväxt med Fjällräven, och just nu känns det inte som att produkten jag köpte motsvarar förväntningarna på varumärket. Som konsument ska man ju förväntas ha koll på vad man har på sig. Livsstilsmarkörer kallas det, att inte klä sig i det som är bäst, utan att klä sig som den man vill vara.

 

Mina första somrar tältade vi på gräsmattan i mamma och pappas pyramidformade Fjällräventält. Ni vet det där med den genialiska hopvikbara mittstolpen.

I mulleskola hade jag säkert en Kånken.

Jag är för liten för att minnas hur jag låg i pulka på isen över till Norrbyskär när pappa drog mig på skidor i sin anorak från Fjällräven, men anoraken hängde ju med många många år efter det, det minns jag. Mitt första egna tält köpte jag sommaren 2001 när jag skulle ut på en lång cykelsemester. Jag köpte det på fabriksförsäljingen i Örnsköldsvik. Killen i kassan frågade vad jag sökte och jag förklarade att jag ville ha ett tvåmans tält, med stor absid. Han förklarade att det hade gjorts ett bra tält, som säkert skulle passa mina behov. Han gjorde då något som säkert stred mot alla rutiner och mot chefernas försäljningsstrategier. Han tog mig med in på kontoret, visade ett paket och sa ”det här är det sista från förra årets kollektion”. Ett grönt Fjällräven Domer II!

Vi satte upp det inne på hans kontor och det var perfekt! Vi gjorde upp affären och jag har använt det hundratals gånger sen dess. I skärgården, på festivaler, på Ramberget i Göteborg ja till och med inomhus.

Jag älskar Fjällräven som varumärke, inte bara för projekten de har för miljö och natur. Att rädda fjällräven är viktigt. Utan för att det är saker som håller, länge. Nu lever vi i en tid som innebär helt nya utmaningar. Vi måste tänka på vad vi konsumerar och hur. Vi måste börja räkna på CPU- Cost per Usage. Cornucopia? har skrivit om det här, 

Som tillverkare måste man ta sitt ansvar. Det finns många små tillverkare, förhoppningsvis snabba att på att göra rätt.

Nu till det tråkiga, jag är ju inte helt oduktig med tyg och sömnad: Jag köpte min Fjällrävenjacka vintern 2009. Egentligen borde jag kanske inte klaga eftersom jag köpte den för halva REA-priset. Men, det borde inte vara dags för dessa skador, speciellt inte att dragkedjan igår började krångla!

Tyget är helt slitet på bara högra ärmen. Varför slits det sönder bara på den ena ärmen? Det slits liksom vid sömmarna, och mitt på tyget där det blir ett veck. Går jag med högra handen närmare kroppen?

Den som designat kardborrefästena har helt enkelt underdimensionerat sömsmån. Såhär ser det ut på alla kardborrefästen. Dessutom har den sömmen perforerat det underliggande plastisolerande materialet så att det är dubbelsprucket.

 

Pinsamt tycker jag det här är. Eftersom det blir på flera kardborreband måste det produktionsfel. Hur fel tänkte den som ritade detta?

Själva symbolen för svensk generationskvalité?

Jag ska skriva om detta på Fjällrävens Facebooksida och testa deras kundservice.