Den dagen jag fyllde arton år var en söndag. Morgonen därefter cyklade jag upp till Blodcentralen i Umeå för att sätta första nålen i min arm. Jag har varit blodgivare sedan dess.
Nu under sommaren var jag bortrest tre veckor och såg i min mailkorg att det kom en kallelse till Blodcentralen Uppsala. Jag hade ett automatiskt frånvaromeddelande som berättade att jag hälsade på min bror i Singapore och reste i Thailand. Döm av min förvåning när jag därefter fick följande mail.
Jag har lämnat blod i Umeå, Stockholm och Göteborg under alla dess år och skillnaderna mellan städerna är intressant.
För det första finns det ju ingen nationell blodgivarbas, vilket det borde göra. Samordningen mellan landsting är ju många gånger obefintlig, och det byggs små lokala lösningar lite varstans skulle jag tro. I Stockholm har de tydligen kopplat sjukhusets verksamhetssystem så att blodgivaren får ett SMS när blodet har använts vid en operation. ”Blodet du lämnade hos oss 13 augusti har idag räddat livet på en hjärtpatient”, typ.
Ett litet rött brev i brevlådan
NU- i februari 2013 landar då lappen i brevlådan. En kallelse från Blodcentralen, med tid för nästa blodgivning.
Blodcentralen Uppsala- snyggt jobbat och jag ser fram emot att lämna blod igen!
Läs mer om blodgivning här
