Den andra våningen – en tidlös arkitektidé och lösningen för digital samhällsbyggnad?

Under senaste åren har jag arbetat mycket med mobilitetslösningar i nyproduktion, och jag har mött många byggherrar, kommuner och arkitekter som tänker nytt och spännande. Jag tänkte här ge lite fredagsreflektioner kring trafikplanering, stadsutveckling och digitaliserad samhällsstruktur.

Ofta hamnar vi i diskussioner om att hur man ska utveckla lokalerna i markplan. Ofta diskuterar vi om det ska det vara lägenheter med altan i bottenvåning, eller ska det vara verksamhetslokaler eller ska det vara stora ljusa cykelrum. Alla argument för och emot är intressanta och det blir många kompromisser mellan kommunens krav och arkitekternas idéer och byggherrens ekonomiska kalkyl. Jag fick en idé att vi även borde använda den andra våningen som en ännu mer flexibel yta för huset. Jag gick sedan gata upp och ned och började titta uppåt väggarna.

Här är några bilder från Uppsala, Göteborg, Köpenhamn och Stockholm. Kan du gissa årtalet när de byggdes och vad den andra våningen används till? Notera hur bottenvåningen i markplan har en utformning, den andra våningen är annorlunda med en ny sorts fönster och takhöjd, sen kommer flera likadana våningar och vinden längst upp.

Jag får väl blotta min kunskapslucka här, för jag känner inte till om det finns något arkitektoniskt begrepp för hur man arbetar med den andra våningen. Uppenbarligen har det funnits idéer om den andra våningen i över hundra år. Min kompis sa: ”Den andra våningen är ju paradvåningen, så att finfolket inte behövde gå i trapporna och möta grannarna.” Det är såklart en teori, men den håller inte. Se husen från gågatan som har stora skyltfönster mot gatan. Se huset med kontor som har panoramafönster (det var bostäder från början). Se huset med de yttepyttesmå fönstren på andra våningen.

Så, min fråga blir nog ett påstående, att ”den andra våningen” är lösningen för att bygga hus för ett digitalt samhälle. Den andra våningen kan vara en revolution för stadsbyggnad och urban utveckling! På den andra våningen kan vi både rymma förskolor, kontorslokaler, verksamheter som tandläkare och frisör. När de smutsiga industrierna byggdes skulle de vara lokaliserade utanför staden och bostäderna skulle vara på en annan plats. Det ger också fastighetsägaren möjlighet att vara flexibel och säkra intäkter under många decennier. Idag kan en stor del av de som jobbar på kontor jobba hemma, eller hyra en kontorsplats, eller ett konferensrum nere på stan. Många av dagens transporter i samhället sker på väg till och från möten, sådana som förändras till digitala möten. Vi har byggt en struktur med stora kontor i en stadsdel, som är helt döda på kvällarna, vilket skapar en otryggmiljö.

Framtidens digitala arbetsmarknad kommer att innebära att folk är ännu mer rörliga i var de bor, jobbar och konsumerar upplevelser. Samhället är inte lika förutsägbart som stadsplaneringen trott de senaste 70 åren. Vi går mot en helt ny transportsektor med delad elektrisk mobilitet, vilket inte trafikplaneringen har tagit med i beräkningarna. Vi går från att äga bilen till att nyttja många olika fordon i staden. Kanske ska bottenvåningen kunna användas som mobilitetshubbar för folk som är på väg någon annanstans, eller för de som inte behövde åka nånstans? Den flexibla andra våningen kommer att bli en framtidslösning.

Så, skriv gärna dina tankar här nedanför om arbetsmarknad, bostadsbyggande och stadsutveckling. Har du något exempel på ”den andra våningen” som är ett extra bra exempel på hur man kan bygga i framtiden?