Idag hänger jag hos min bror som oavlönad Ikeamontör. Som en del i 40-årspresenten hjälper vi till med att montera en lång rad hurtsar till hallen.  

 
Ni vet hur det blir. Man åker till Ikea med glada förhoppningar, och hungriga ungar. Sen kommer man hem med massa saker man inte hade tänkt sig. Och några som måste bytas.  

 
Men det går sakta framåt faktiskt. Man skruvar fast och skruvar lös igen, därför att det blev fel. Det är inte Ikeas monteringsanvisning det är fel på. Det är mig. Men jag tycker det är kul.